Nya jultraditioner

Klimatförändringarna sätter sina spår... Paraplyer har hittills var ett sommarattribut i norrbotten

Utmanad

En bok om dagen har utmanat mig, och en utmaning var det, jag är inte van att behöva tänka men detta kräver eftertanke.

Reglerna är:
* Publicera reglerna på din blogg.
* Svara på sex 8-sakerna.
* Meddela de utmanade på deras bloggar.

8 favoritprogram:
*Dr House, den serien har jag skrivit om för någon vecka sedan här på bloggen
*Äntligen hemma, klassikern, tv-programmet som när det kom hade fått köpa ett restparti färgburkar, limegrönt och rosa. De burkarna räckte ungefär tre säsonger.
*Roomservice, tack gode gud för webb-tv:n, hur skulle jag klara mig utan Johnny och Mattias? Det är alltid kul att se andra arbeta!
*Livet i Fagervik, en serie som jag tittar på varje tisdag förmiddag på webb-tv. Trivsamt.
*Antikrundan +
*Första, andra, tredje Det gäller att nära drömmen om det ultimata loppisfyndet!
*Mitt i naturen Jag gillar att det handlar om alldeles vanliga svenska djur. Dessutom är det kul att se om Martin Elmenäs (eller vad killen med hästsvansen heter) ska lyckas få syn på det djuret han letar. Ofta lyckas det inte, precis som i verkligheten!
*Lyxfällan sedelärande berättelser a' la 2000-tal.

8 saker jag gjorde igår
*Hälsade på mina svärföräldrar
*Hälsade på svägerskan M m. familj medan sambon lånade deras garage för oljebyte
*Fick tre kartonger med kläder till bebisen av kusinerna.
*Gick igenom klädkartongerna
*Bakade pepparkakor
*Fick besök av svägerskan M och kusinerna.
*Drack glögg. åt pepparkakor och popcorn
*Dammsög popcorn från soffan och vardagsrumsmattan

8 saker jag ser fram emot
*Att börja jobba efter jul
*Att få middag när jag kommer hem när jag börjar jobba
*Att bebisen ska börja krypa (tror jag)
*Att bebisen ska lära sig prata
*Att ta en härlig ridtur i skogen
*Att åka skidor på isen
*Vårvinterns skoterturer
*Att vara ledig tillsammans med sambon

8 favoritrestauranger
*Alla små sommarcaféer i byarna
*Frasses, strategiskt placerat på väg hem eller bort, när man är vrålhungrig
*Pizzerian halvvägs in till sta'n. Ett riktigt hak.
*Lyxrestaurangen i sta'n där man bara har råd att äta dagens lunch
*Restaurangen på torget, liten, med fin inredning och god mat
*Fiket mitt i den gamla gallerian, man sitter och fikar mitt i genomfartstråket, där träffar man alltid någon man känner, oavsett om man passerar eller sitter och fikar
*Det andra fiket i den gamla gallerian, där sitter man när man inte vill vara mitt i smeten
*Bageriet med café vid djuraffären. Billigt och gott fika i mysig miljö. Synd bara att det nästan alltid är fullsatt.


8 saker på min önskelista
*Fred på jorden och en bättre miljö får bli önskning nummer ett men eftersom det är julklappssäsong så inriktar jag mig på konkreta materiella saker i fortsättningen.
*Underställ
*Funktionsmössa när jag åker skidor och joggar
*Acessoarer av olika slag, sådant köper jag aldrig, och har alltså heller aldrig några
*Teflonugnsformar
*Roliga pepparkaksformar och julpynt
*Roliga saker
*En snygg frisyr


8 personer jag utmanar:
Ni som brukar läsa min blogg regelbundet och som har en egen blogg är utmanade. Lämna en kommentar här så jag vet vems bloggar jag ska kolla in!

Advent!

Nu är huset julpyntat, den första omgången pepparkakor är bakade, glögg har pimplats både fredag och lördag, några decimeter julsnö ligger på marken och mer kommer hela tiden, kort sagt, jag är redo för advent! Jag har inte bakat något saffransbröd, jag brukar inte baka så mycket inför advent, man hinner bara äta upp allt innan jul då, det är extra tydligt nu när jag är hemma på dagarna, jag gör inget annat än fikar känns det som. Lika bra att inte ha något fika hemma.

Men jag brukar baka en sockerkaksaktig saffranskaka till advent. Jag har haft saffran skrivet högst upp på handlingslapparna i flera veckor redan, men tror ni att det finns någon saffran i det här huset nu till advent? Icke sa Nicke. Det är helt omöjligt att komma ihåg när jag står i kassan. Även om jag har tänkt på det när jag har stått i kön så har det hunnit flyga ut ur huvudet när jag väl är framme vid kassan. jag ska göra ett försök att fara enkom för saffranet till affären idag, men det är inte alls säkert att jag kommer hem med saffran för det!

Idag är det skyltsöndag, så vi ska fara in till sta'n en sväng och titta på folk och i affärer. Tidigare var skyltsöndag en form av julmarknad där föreningar och skolklasser kunde sälja knäck, lotter, kransar och annat för att få ihop en slant. Det är säkert svårare idag när alla affärerna är öppna. Vi ska köpa en sak, något så oglamoröst och ojuligt som linsvätska. Där ser man vad det har blivit av skyltsöndan.

Gammaldags pepparkakor

Här kommer receptet till min pepparkaksdeg. Det blir en stor laddning deg, närmare ett kilo skulle jag tippa, så är man en normalambitiös pepparkaksbagare så är halv sats lagom. Jag brukar göra en hel sats deg och ge hälften till min bror. Degen blir väldigt hållbar, den håller minst två veckor i kylen, så jag brukar baka någon plåt lite då och då under hela advent, men så är jag ett pepparkaksfreak, älskar både att baka och att äta pepparkakor.



Blanda i en kastrull:

2 ½ kkp (kaffekoppar av den gamla modellen) socker

1 kkp vatten

1 kkp sirap

2 tsk ingefära

2 tsk nejlika

4 tsk kanel

1 tsk kardemumma



Koka upp kryddblandningen, låt svalna. Rör ner:



250 g margarin, inte smält

1 msk bikarbonat

ca 14 dl vetemjöl



Sätt degen i en plaspåse och låt vila i kylen några timmar upp till någon vecka.

Grädda i 200 graders ugnsvärme ca 7-8 min. Låt svalna på plåten, annars blir kakorna mjuksega istället för knapriga.

Att skriva om böcker...

En bok om dagen funderar över hur bokbloggare skriver om böckerna de läser. Att bloggarnas bokrecensioner utgår från vilka tankar och känslor boken väcker hos just den personen just då, istället för djupa analyser av böckerna som vissa tunga dagstidningars bokrecensenter sysslar med. Vad är intressantast för läsaren? Även om jag bloggar för min egen skull, så har jag ändå någon tanke om att någon frivilligt ska vilja och orka läsa min blogg, annars kan jag ju lika gärna skriva dagbok (som jag också gör).

Jag tycker att det intressanta med böcker är just vilka tankar och känslor böckerna väcker, det är därför jag läser böcker, för att få en upplevelse av något slag. Upplevelsen kan vara olika beroende på vilken bok det är, vissa böcker väcker känslor, andra sätter ens tyckande och tänkande på prov. Det gör också att inriktningen på recensionen blir lite olika.

Jag har också märkt att jag skriver mer om böcker jag inte tyckte om, troligtvis för att det provocerar mig att jag inte gillade en bok och vill försöka bena ut vad det egentligen var för fel på den. Bra böcker är svårare att skriva om, både för att det kan vara svårt att sätta ord på exakt vad det är som gör en bok bra och för att jag inte vill avslöja för mycket om de bra böckerna, de vill jag ju att fler ska läsa och då kan jag ju inte ha berättat allt väsentligt.

Just nu håller jag på med två deckare, dels lyssnar jag på Jo Nesbös Ismannen som talbok samtidigt som jag jobbar på med lite julklappar och dels så håller jag på att läsa Karin Alvtegens Skugga. Recensioner kommer.

Cybervärlden

Hade fullt upp igår med badhus och föräldraträff och påhälsning av bror och svägerska, därför hann jag inte starta datorn på hela dagen. Och en enda dag borta från cybervärlden hade resulterat i 5 olästa mail i den ena mailboxen, varav tre var reklam och två var roligheter från svägerskan H. I den andra pågick livlig diskussion om huruvida vi ska ha bokcirkel på fredag eller inte och om inte när vi ska ha den.

Tänk att en så stor del av mitt liv tillbringas vid datorn och att jag har en så stor del av mitt sociala liv vid datorn. När jag gick gymnasiet blev vi indelade i smågrupper och sedan fick vi följa med vår lärare till hans arbetsrum och titta på vad internet var och hur man surfade. Då förstod jag inte vilken nytta jag skulle kunna ha av det där internet utan använde datorn som skrivmaskin och för att spela spel. Men innan jag hade gått ut gymnasiet, alltså inom kanske ett år, var egen dator med internetuppkoppling ett måste. Jag minns att jag satt på pappas jobb under några helger och skrev mitt specialarbete i åk 3 på hans jobbdator.

Jag började läsa på universitetet året därpå och då klarade jag mig fortfarande utan dator och utan mobil i minst ett år. Och nu har vi två datorer varav en bärbar och ibland sitter sambon och jag vid varsin dator i var sitt rum och chattar med varandra.

Så här ser det ut där jag sitter och skriver det här inlägget, i vardagsrummet, precis som min första dator som var inkopplad i stora tv:n i vardagsrummet. Vi hade nämligen bara en tv.

Även om det är ganska precis tio år sedan jag skaffade min första egna dator med internet så har vi faktiskt haft dator hemma ända sedan jag och mina bröder var smaå. Den första datorn fick vi i mitten av 80-talet, jag måste ha gått på lågstadiet. Det var en Spectravideo 328 med bandstation som man kopplade in i tv:n. Sedan kunde man spela spel. Om man ville kopiera spel, det gjorde man redan på den tiden nämligen, så kopierade man på bandspelaren, eller dubbeldäckaren som kassettbandspelare med två kassettfack kallades. Sedan spelade man av kassetten, precis som man kopierade en musikkassett. Spectravideon fick mina föräldrar köpa begagnad av mammas mosters familj, så den var ute redan när vi fick den, även om den bara var kanske två år gammal.



Efter spectravideon så fick vi en Amiga 500. Den var ny, och det var den senaste modellen när vi fick den. Den hade diskettstation och skrivare och var faktiskt mus-styrd och meningen var att vi skulle kunna använda den till skolarbete. Det hände aldrig att vi gjorde något skolarbete på den, då hade det behövts ett ordbehandlingsprogram och de var dyra, och vad ett ordbehandlingsprogram var för något hade vi en väldigt diffus uppfattning om. Så även Amigan var en speldator.



Däremot kunde man progammera med den, det följde med en bok med beskrivningar på hur man kunde programmera enkla program, typ rita en trekant. Jag minns att jag ägnade många timmar åt att försöka få datorn att kunna rita en cirkel, en triangel och en kvadrat samtidigt som den spelade blinka lilla stjärna, men jag lyckades aldrig lära datorn att rita en symmetrisk fyrkant, antingen blev det två trianglar eller ochså blev den totalt vind och sned. Om man köpte datatidningar på den tiden, tidigt nittiotal pratar vi om nu, fick man koder för att kunna programmera egna spel. De funkade aldrig!



Däremot fanns det ganska roliga spel till Amigan, bland annat ett, Giana sisters, det liknade Nintendos Super Mario Bros, men det sades att Giana sisters, som ALLA hade, aldrig hade funnits ute till försäljning utan att det var ett spel som helt och hållet hade spridits via piratkopiering. Jag vet inte om det var sant, men jag hörde aldrig talas om någon som hade det spelet i original. Vi kopierade alla spel, de köpta spelen funkade nämligen aldrig. På det sättet spreds även virus, men virusen var nog egentligen buggar som skapades av alltför många "generationers" kopierande från samma originalspel skulle jag tro.



När jag gick andra året på universitetet, det var 97-98, skaffade jag min första egna dator, den hette Aptiva och var ett helt kit med dator, skrivare och en massa program. Då fick jag även Windowssystemet och internet. Då blev det också mer och mer krav på att inlämnade arbeten skulle vara dataskrivna istället för handskrivna.



Det var datorernas historia i mitt liv, och det var en ganska lång historia som ni ser!

Pysseldag

Man kan inte beskylla mössan för att vara utan styrsel! Funderade faktiskt på att virka hattbrätten på den, men det får bli nästa projekt i så fall!

All snö som har kommit, plus besök på julmarknad har satt igång min pysselådra igen! Idag har jag virkat en mössa av lovvikkagarn. Som vanligt när jhagh väl får en idé, ska den verkställas NU, så jag gav mig inte tid att fara in till sta'n och köpa något nytt, häftigt garn utan jag gjorde en djupdykning i pysselgarderoben och hittade några halva nystan med garn. Det blev en mössa i rött så långt det röda garnet räckte, sedan bytte jag helt sonika färg till ullgrått. Som av en slump är min vinterjacka just röd, grå och vit. Skarven blev inte så vacker, den hamnade mitt på ett varv, så jag tror att jag ska virka en svart blomma och sätta där.

På eftermiddagen har bebisens kusin, storasyster S varit hos oss. Vi började med att måla några vackra akrylmålningar på Corn flakeskartong. Sedan bytte vi till pepparkaksbakning. Varje gång jag plockar fram mina pepparkaksformar för året blir jag lika frvånad över vilka motiv jag har.Jag brukar nämligen köpa roliga pepparkaksformar när de rear efter jul, och med åren har det faktiskt blivit en liten samling. Det här året ska jag försöka få tag på en krokodilform från Indiska. Förra årets investering måste ha varit gubbe, gumma och gris i jätteformat. Tjejerna,S och hennes kompis E, var jätteduktiga pepparkaksbagare och medan vi bakade sjöng vi om sockerbagaren, se det snöar, nu är det jul igen och alla andra julsånger vi kunde komma på.

De små gubbarna och gummorna är normala, då ser ni hur kingsize-gubbarna ser ut.

När jag nu är i virkilet igen så har jag faktiskt fått några julklappsidéer, men de ska jag inte avslöja här.

Orientalisk köttgryta

Det här är en av få köttgrytor som jag alltid gör efter recept. Receptet kommer från mina elevers hemkunskapsbok och trots att den går snabbt att laga och innehåller enkla ingredienser, så är det en riktig festgryta! Däremot kan det diskuteras hur orientalisk grytan är, kryddorna är lite asieninspirerade men nog känns den ganska svensk tycker jag.

4 port
400 grytbitar skinkstek eller bogfläsk
1 gul lök, hackad eller strimlad
1/4 vitkålshuvud eller ca 400 g strimlas
1 msk margarin
2-3 tsk curry
1 tsk salt
½ tsk peppar
1 tsk paprikapulver
1 tsk ingefära
½ tsk vitlökssalt
1 ½ msk vetemjöl
1 buljongtärning
½ l vatten
1 dl lätt creme fraishe
ev. soja
1 äpple
½ paprika

Bryn köttet i margarinet i en stekgryta. Sänk värmen något och låt löken, vitkålen och curryn fräsa med. Tillsätt salt och resten av kryddorna. Strö på vetemjölet och späd med vatten och buljongtärning. Låt grytan koka ca 15 min under lock. Rör om någon gång. Tärna äpplet och paprikan. Tillsätt, creme fraishe, soja om du vill och äpple- och paprikabitarna. Låt allt bli genomvarmt. Servera med valfri råkost och ris.

Tyvärr så hann vi äta upp grytan innan jag kom på att jag skulle ha fotat den. Sorry!

Improviserat klädparty

Hälsade på hos brorsan K och svägerskan Å idag. Ni som har följt med i min blogg ett tag kanske har märkt att en stor del av min tid tillbringas med mina svägerskor. Jag kan tänka mig att det verkar som om det kryllar av svägerskor i mitt liv för dem som läser bloggen. Det finns fyra stycken. Det är mina två bröders sambor, C och Å och min sambos två systrar, H och M, även kalade F1 och F2, eftersom de är bebisens fastrar, faster 1 och faster 2.

Nåväl, när vi var hos brorsan så skulle svägerskan Å iväg på klädparty, så det blev så att jag hakade på som snyltgäst. Jag var inte klädd för att träffa en massa folk som jag inte känner, klädd i min absolut äldsta tröja, den var ny när jag gick på högstadiet, som dessutom luktade matos efter köttgrytekoket till middag. Men jag är inte den som ställer in ett party bara för att jag inte har något att ta på mig, så nu finns det flera människor i stan som tror att jag alltid går omkring i flottiga kläder och skitigt hår...

Kläderna var fina, men eftersom det inte visste i förväg att jag skulle på shoppingparty så var jag nog inte mentalt inställd på shopping, för jag blev så förvirrad av alla fina kläder att jag inte kunde välja. Jag köpte ingenting!!! Nu i efterhand ångrar jag att jag inte köpte nåt. Men i gengäld så har jag ju pengarna kvar, de kommer nog inte att mögla i plånboken ändå misstänker jag.

Jag glömde min mössa på partyt, och laddad med intryck från julmarknaden igår så känner jag faktiskt hur inspirationen börjar komma tillbaka. Jag ska googla runt lite efter ett virkmönster på någon fin mössa. Nu när jag har tappat min gamla mössa behöver jag ju faktiskt en ny!!

Julmarknad i kyrkstaden

I helgen är det julmarknad i den gamla kyrkstaden. Vi var givetvis där en sväng. Gammaldags marknadsstånd som sålde olika sorters hantverk, miljön vid kyrkan och kyrkstaden och att det har snöat lite i veckan så att det är vitt på marken och lite försmak av vinterkyla, -15 grader, gjorde att det blev riktigt fin julstämning. Det såldes massor med fint hantverk, både stickat, snickrat, hembakt, och givetvis dörrkransar och olika utedekorationer fanns att köpa. Det finns många flitiga och duktiga pysslare i det här landet, det blir så tydligt tack vare mässor och marknader, men även i bloggvärlden, där kreativa människor har chans att visa upp sina alster. Och tydligen finns det människor som är intresserade av att titta på och handla hantverk också, det är kul!

Dagens största mysfaktor var dock inte marknaden, även om det var den som var själva dragplåstret, utan kyrkstugan. Mina föräldrar har en kyrkstuga, den har varken el eller värme och den används bara två gånger per år, vid kyrkmarknaden som är helgen efter midsommar, och på senare år, även vid julmarknaden. Mamma och pappa var i stugan, eldade i öppna spisen, bjöd på glögg, kaffe och fika och givetvis var det en hel del vänner och bekanta förutom vi i familjen som passade på att titta in och värma sig och dricka lite glögg. Supertrevligt! Hoppas att ännu fler vågar trotsa kylan och söka sig till marknaden nästa år.



Svägerskan C och brorsan J, fyndade ett pocketfodral designat av Mallaching på marknaden. De gav det till MIG fast det är en hel månad till julafton. Kolla in hennes blogg, hon gör verkligen supersnygga saker av gamla tyger! Tusen tack, perfekt om man läser någon pinsam bok, eftersom ingen ser vad man läser!

Dagen har verkligen gått i fikats tecken, efter marknaden for vi bara hem en snabbis och tog av oss lite kläder, sedan for vi vidare till kompisarna C och A för att fira C:s födelsedag. De hade också jättegott fika och tårta. C fick standardpresenten, en älgstek till födelsedagspresent. Grattis på födelsedagen C!!! Hoppas den smakar bra :-)

Brorsan J hade investerat i nya skoterhandskar. Bebisen provar dem...

Barnbidraget har kommit!

Och alla singelföräldrar far ut på puben??? Jag är inte singelförälder, så jag ska definitivt inte ut till någon pub. Däremot ska här shoppas. Bebisens pyjamasar har helt plötsligt fått trekvartsärmar och knickersbyxor. I och för sig trendigt, men kanske inte så behagligt, så några nya pyjamasar måste införskaffas, likaså en vit body att ha under klänningar och kanske några fräna strumpbyxor, det blir mycket strumpyxor nu, det är smidigast under overallerna när man är ute.

Förutom kläder och kanske någon julklapp till bebsien ska barnbidraget få sponsra med glödlampor från billighetsbutiken.

Att snön faller idag gör att jag bara längtar efter att få börja julpynta och köpa julklappar. Att julblommorna redan har hunnit blomma och vissna gör inte så mycket.

Hjärtat får inga rynkor av Mark Levengood

Visst är det underligt, vissa perioder läser man inte ut en enda bok på flera veckor och helt plötsligt blir två böcker färdiga samma dag. Mark Levengoods ganska nya bok Hjärtat får inga rynkor har jag dock inte läst utan lyssnat på. Det är en ganska kort historia med ljudboksmått mätt, bara 2-3 timmars lyssnande. Och det är det enda felet med den här boken, den är alldeles för kort.

Det finns vissa böcker som passar bättre som ljudbok än andra, det har jag varit inne på tidigare. Det här är en bok som ska lyssnas på. Innehållet är av det mer filosofiska och eftertänksamma slaget, när jag lyssnar så hinner jag ta till mig innehållet i bättre än när jag läser själv, då har det en tendens att gå alldeles för fort. Att det dessutom är Mark själv som läser ger den här typen av texter en helt annan trovärdighet, det känns som att man har Mark på besök hemma på en kopp kaffe när man startar den här skivan.

Att Mark dessutom anpassar innehållet till mediet tycker jag är kul, han säger till exempel kära lyssnare där jag antar att det står kära läsare om man läser boken. Dessutom är det en hiskeligt ful musiksnutt mellan varje ämnesbyte och på ett ställe där han nämner ett musikstycke får man lyssna när artisten sjunger sången istället för att bara få texten uppläst. Alla de här små anpassningarna är ju givetvis möjliga tack vare att det är Mark själv som läser, en inhyrd uppläsare kan ju inte ändra i originaltexten efter eget bevåg.

Innehållet i boken handlar mycket om så många andra av Marks texter om fördomar som vi människor har och om åldrandet, därav titeln, hjärtat får inga rynkor. Alla texter, eller berättelser, är tänkvärda och fyndigt berättade. Den här boken eller ljudboken är ett riktigt bra julklappstips, även till de som inte gillar att läsa i vanliga fall.

Parfymen av Patrick Suskind

Det här är en bok som får både ris och ros av mig. Själva ämnet den behandlar är intressant, hur viktigt är egenligen luktsinnet för oss människor? Hur påverkar det vårat samspel sinsemellan? Och faktiskt också, hur upplever en hund världen? För att börja med den sista frågan, som inte på något vis berörs i boken, ordet hund nämns nog inte ens, men huvudpersonen, Grenouille har det gemensamt med hundarna att luktsinnet är enormt välutvecklat och det viktigaste sinnet. Därmed får man också en liten inblick i hundarnas värld med den här boken.

Parfymen handlar alltså om Grenouille som föds i Paris slum på 1700-talet. Grenouille är speciell, han har nämligen ingen kroppslukt, däremot har han extremt välutvecklat eget luktsinne. Boken handlar om Grenouilles liv, från födelse till död.

Jag ska inte påstå att jag var överdrivet förtjust i boken, jag tyckte att den var ganska seg, den skulle ha vunnit på en annan dramaturgi, därför har det tagit lång tid för mig att traggla mig genom den. Och till och med i förmiddags, när jag hade kanske 30 sidor kvar att läsa tänkte jag att det här är då ingen bok jag kommer att rekommendera till någon som inte är väldigt förtjust i sega historiska romaner. Men slutet, det var så ovanligt att jag helt ändrade uppfattning om boken, nu när den är utläst känns den faktiskt bra.

Egentligen är hela boken ovanlig. Inte till formen, där är den tråkigt traditionell, men innehållet. Jag har inte sett filmen som kom för några år sedan, men jag skulle kunna tänka mig att den här boken vinner på att filmatiseras så att man får upp tempot lite. Slutsats: Historien är värd att ta del av, men välj filmen i stället för boken är mitt tips.

Premiärbad

Idag har bebisen och jag varit på badhuset. Det var premiär för bebisen. Hon tyckte nog att det var rätt kul, många andra bebisar att titta på och dessutom kom mormor också dit. De första fem minuterna var bebisen helt stilla och tyst, lätt chockad tror jag, men efter en stund började hon plaska lite. Roligast av oss alla tror jag mormor hade. Hon hade tränat först i gymet och avslutade med ett varmt bad.

Visst är det ett lustigt fenomen att man alltid blir vrålhungrig när man har badat. Svägerskan M och lilla S kom förbi när vi kom hem från badhuset så vi fick lunchsällskap och fika. Just nu ringde svägerska C och ville att jag skulle komma förbi. Bäst att ta en promenad, så kanske jag får plats med mer fika! Jag hörde något om att hon höll på med ett knäckkok igår... *hoppas*

Ps. Finns det fler gissningar på vilken bok jag läser?? Imorgon kommer svaret. Den som listar ut det kanske till och får ett pris!

En gåta

Marlan har en liten lek på sin blogg. Man ska slå upp sidan 56 i en bok man har till hands
och berätta vad som står i den sjunde meningen på den sidan. Jag tog den boken jag håller på att läsa just nu. Känner ni igen det? Vilken bok läser jag?

Baldini: - Och åt greve Verhamont ämnar jag kreera någonting som verkligen gör furor.

Den var svår, eller hur? Jag tror inte jag skulle ha kunnat gissa det själv ens...
Recension av boken kommer snart, men det tar lite tid med läsningen just nu, har inte det rätta ilet inne för tillfället. Men nu ska jag faktiskt sätta mig och läsa en stund medan bebisen sover.

Bokvännen!

Nu måste du avslöja dig!! Jag har surfat runt på alla bloggar på en bok om dagens vackra regnbågslista flera gånger och försökt lista ut vem du är. Jag var så bombsäker på att jag hade avslöjat dig, men det var fel, så jag gjorde bort mig en aning kan man säga. Jag är gruvligt nyfiken. Och frustrerad efterom du gav en fin ledtråd i ditt brev och ändå har jag inte lyckats klura ut vem du är...

Strömmingssardiner

Jätteenkelt och gott strömmingsrecept. Smaken kommer riktigt nära köpta sardiner.

Tips 1 för fiskdoftande skärbrädor: Gnugga kaffesump på brädan när du diskar den, kaffe neutraliserar fisklukten.

Tips 2 för fiskdoftande skärbrädor: Skippa skärbrädan och rensa fisken på en gammal tidning istället. Bara att kasta sedan!

Strömmingssardiner

600 g rensad strömming

3 msk olja

1 ½ msk vinäger

3 msk tomatpuré

½ krm vitpeppar

½ tsk socker

1 ½ tsk salt

Lägg strömmingen med ryggen upp i en låg, vid kastrull. Blanda alla ingredienserna och häll blandnigen över fiskarna. Sjud på svag värme ca 5-7 min. Låt sardinerna kallna och dra övertäckta minst 2 timmar.

Mat mat mat

Jag brukar ju vara en flitig förespråkare för säsongens mat, men nu gör jag ett undantag. Man ska ju inte kasta mat heller, utan försöka äta upp maten innan den blir för gammal. Jag har haft stor frysavfrostning och kylrengörardag idag. Frysen tror jag inte att jag har frostat ur sedan vi köpte den för ungefär tre-fyra år sedan, kylen däremot har jag faktiskt rengjort ett antal gånger.

När man går igenom sin frys så upptäcker man alltid en massa mat som man totalt har glömt bort att man hade. Ändå tror jag att jag har stenkoll på mina förråd. Nu hittade jag ett stort antal nerfrysta köttfärsslattar i varierande förpackningsstorlek, perfekt att ha i frysen, en liten slatt kan bli en varm smörgås till vegetarisk soppa, en stor slatt kan bli paj, piroger eller lasagne t.ex. Problemet med mina slattar var bara att jag inte hade märkt dem med datum, så jag hade ingen aning om hur länge de hade legat där längst inne i frysen. Samma med köttgrytor, perfekt att hitta en portion köttgryta att värma till middag och bara koka ny potatis eller ris till, om man bara hade en aning om vilken gryta det var och hur gammal den var. Nu kastade jag alla. Det är inte hållbar hushållning, så nu blir det skärpning på märkfronten, det är ett som är säkert.

Jag gjorde givetvis fynd som behövde och kan ätas upp också, bland annat en kälknöl och en påse strömming. Kälknölen gjorde jag i höstas, så den är ok och strömmingen är sedan i somras. Strömming fiskas ungefär vid midsommartid och eftersom den är en fet fisk brukar man inte rekommendera längre lagringstid än 3 mån i frys. Fett härsknar nämligen även i kyla, om än långsammare, och det gör att smaken blir lite unken, eller hur man ska beskriva det, med tiden. Hög tid att tillaga alltså. Dagens middag blir därför risgrynsgröt (hade ett mjölkpaket som precis passerat bäst före i kylen också) med sardiner och kälknöl på smörgås (brödet är till och med färskt!)

Investeringar

Den här helgen har vi (sambon, jag har inga pengar) gjort två investeringar som inte skulle ha gjort om vi inte hade fått barn. Det ena var en ny bilbarnstol till bebisen. Meningen är att hon ska kunna sitta i den till hon blir några år gammal.



Det andra var en skoterpulka. Jag har envist vägrat att ha skoter med dubbeldyna, alltså en skoter som rymmer två passagerare, eller en pulka att åka i. Jag tycker nämligen inte om att åka, jag vill ha kontroll och köra själv. Jag känner min karl och vet att han vill inte heller gillar att åka skoter, bara att köra, och därför har vi alltid kört var sin. Men när man har en bebis så måste någon åka med henne. Jag har alltid sagt att jag slutar köra skoter om jag ska vara tvungen att åka omkring i en pulka. Å andra sidan, om man bor i en kommun som statisktiskt sett har snö 6-7 månader per år, så måste man ju ha något att roa sig med under de månaderna, så jag kommer nog inte att kunna avstå skoterlivet helt och hållet.



Det är inte direkt läga att fara på 15-milaturer med bebis och pulka. Skoterlivet kommer inte att bli lika kul. Jag har nämligen alltid haft filosofin att om man ska en kortare sträcka än en mil så är det roligare att åka skidor, så våra skoterturer har alltid varit långa. Skidåkningen har byggt på att sambon inte gillar skidåkning, så han har kört skoter även korta turer med all mat.



Fördelen med vårt nya mer kortdistansigt skoterliv blir två. Det kommer att bli MÅNGA tusenlappar billigare under en vintersäsong och vi kommer att belasta miljön väldigt mycket mindre. Kanske kommer jag helt att sluta med skoter och bara åka skidor, så får sambon köra mat och unge dit vi ska. Då kommer jag och hunden att få bra motion dessutom.



Två investeringar som vi kommer att ha nytta av i flera år har vi då gjort i helgen, det är säkert. Och att vi har fått tag på både en fin barnstol och en väldigt fin skoterpulka, det är också säkert!

Tips igen!

Oj, jag har ju glömt att tipsa er om att kolla in Cattas blogg, där kan man vinna ett pris, anpassat efter vinnaren! Jag har ju redan anmält mig förstås!!

Enklaste skavgrytan

Jag gjorde ett orutinerat misstag igår. Tänk på att handtagen på gjujärnsgrytor blir VARMA, det gjorde inte jag. Jag skulle lyfta fram grytan på bordet men tog inga grytlappar. Det slutade med att jag tappade ut hela grytan på köksgolvet. Som tur var landade den rätt väg, så det blev tillräckligt mycket kvar för att vi skulle kunna äta oss mätta, men vi hade också skavgryta i hela köket, både på golv, väggar och möbler... Tyvärr kom jag mig inte för att fota incidenten. Det hade varit kul att visa!

4 port
400 g skav av valfritt kött
1 msk margarin

1 stor gul lök

2 msk vetemjöl

3-4 dl mjölk

1 köttbuljongtärning

salt, peppar

1 strimlad purjolök

Bryn skavet i margarinet i en stekgryta eller stekpanna med lock. Tillsätt löken och låt fräsa med till den är genomskinlig. Pudra på vetemjöl i grytan och rör om. Späd med mjölk och buljongtärning. Salta och peppra. Låt koka under lock ca 15 min. Rör ned purjon och låt den bli lite mjuk, men inte "sladdrig". Servera med potatismos och grönsallad med gurka och äpple.

Låt er inte avskräckas av den bleka bilden, det både ser ut och smakar godare än vad det ser ut som på bilden...

Skogspromenad

Idag var det stalldag igen! De har snöat i natt, så hela världen är alldeles vit. Genast blir det ljust igen. Sörlänningar som inte kan förstå hur vi norrlänningar står ut med de långa mörka vintrarna har svaret just där. Tack vare snön så är inte vintern så mörk. Det är hösten som är mörk. Om det dessutom är fullmåne eller norrsken så kan det faktiskt kännas ljust ute fast det är mitt i natten. Det måste vara värre att genomlida vintern i de delarna av vårt land som har gråa vintrar med regn, blåst och dimma. Torr klar kyla är betydligt enklare att hantera.

Precis så var det ikväll. Ganska kallt, men den här gången hade jag MYCKET kläder, på överkroppen underställ, t-shirt, ullunderställ, fleecejacka och fodrad vinterjacka, nämnd ordning. På benen hade jag underställ, ullunderställ och fleecefordrade vindbyxor. På fötterna ullstrumpor och kängor, på huvudet hade jag min stallmössa, en toppeluva a´la 70-tal som gör reklam för ett av stadens största skojarföretag på den tiden och på händerna hade jag tunna fingervantar och tunna vindtäta handskar utanpå. Just så var det man klädde sig när det är kallt. Tänk att man glömmer varje år!

Hästen hade inte hunnit få på sig vinterskorna ännu, så det gick inte att rida, istället tog vi en skogspromenad i grimskaft. Det var så enormt vackert, månljuset gör så speciella skuggor och frosten på träden gnistrade och glimmade. Dessutom är det så enkelt att hitta när det ligger några centimeter snö på alla stigar, de syns som vita band på marken. Det enda jag ångrar är att jag inte gick en längre promenad!

Jag försökte fota, men mobilkameran fixade inte att knäppa en landskapsbild i mörker, bilderna blev alldeles svarta, inte ens månen kom med :-(
Ni får helt enkelt använda fantasin och föreställa er hur det såg ut!

Städa eller fika, det är frågan!

Den här dagen var planerad, först skulle jag ta en promenad med hund och barnvagn, sedan skulle bebisen sova ute medan jag skulle dammsuga och skura. Sagt och gjort när det började dra ihop sig för bebisens middagslur klädde vi på oss och gick ut. När vi hade gått 200 m ringde min mobil. Det var svägerskan C som undrade om jag ville följa med och ta en fika.

Betänketiden var inte lång, det kan jag lova, jag vände barnvagnen, gick hem igen, bytte jacka och drog av mig täckbyxorna, sedan satt jag i bilen. Hunden blev klart besviken över att vi skulle vända så fort, hon hade givetvis förväntat sig en betydligt längre promenad... Istället fick hon ta sin filt och lägga sig i soffan.

Vi hamnade på Brillans café i en av byarna utanför sta'n, och det var en riktig upplevelse. Svägerskan C och hennes kompis K är stammisar där, de kände både Brillan själv och övriga gäster. Brillans café var precis ett sådant ställe som brukar finnas i tv. Ni vet ett sånt där trivsamt hak där alla känner innehavaren och alla stammisarna sitter där hela dagarna och avhandlar livets väsentligheter. Påminde lite om fiket Tre kronor i den gamla såpan med samma namn, eller Desirees café i den väldigt gamla såpan Goda grannar. Jag trodde faktiskt inte att den sortens ställen finns i verkligheten, i 2000-talets Sverige. Men det gör det alltså!

Granne med caféet ligger en inredningsbutik, givetvis var vi tvugna att göra ett besök där också. Jag hittade en underbart söt liten handgjord julkrubba av glas som jag bara var tvungen att köpa. När jag kom hem packade jag upp den ur inslagningen, höll upp den mot spotlighten i kökslampan för att titta närmare på den. Och tappade den. Den föll ner i köksbordet och krossades i massvis med mikroskopiska glasbitar som flög över hela köket. Sambon, som såg mitt ansiktsuttryck, och som dessutom vet hur mitt humör brukar bli när jag plockar fram dammsugaren utan att en katastrof har inträffat, erbjöd sig snabbt att dammsuga.

Så med facit i hand gjorde jag dubbel vinst, jag fick fika i trevligt sällskap och jag slapp dammsuga men fick ändå dammsuget. Det var nästan värt en krossad julkrubba!

Jesusbarnet och Josef och Maria överlevde faktiskt kraschen.

Tips!

Alla ni som har läst och sett på min blogg om utbytet "Pocket och Prassel", nu har ni chansen att också få ge och få paket! Gå in på En bok om dagens blogg och läs mer och anmäl er.

En snabbis till Kalix

Halv tio på förmiddagen ringde telefonen. Det var sambon som hade glömt sina grävmaskinsnycklar i våran bil. Inga problem, om det inte hade varit för att sambon pendlar nästan femton mil den här veckan och han upptäckte nyckelfadäsen när han var framme på jobbet... Vad gör man, snäll och lydig sambo som man är, jag lastade bebis och hund i bilen och stack iväg på långstyrning. Femton mil, lämna nyckeln och femton mil hem igen! Det var riktigt trevligt faktiskt.

Ännu trevligare hade det varit om jag inte hade blivit tvungen att offra mina sista slantar (bokstavligt talat) på nya torkarblad till bilen utan istället hade kunnat spendera dem på Kalix nybyggda galleria. Nu skippade jag gallerian helt och hållet, varför utsätta sig för frestelse när man inte har några pengar? Däremot konstaterade jag att den inte var något vackert bygge rent exteriört. En tegelbunker med ett stort orange klot utanför. Det är säkert fint inuti, och de verkar ha fått dit en hel del trevliga kedjor. Kul för Kalix!

Tillsammans är man aldrig ensam av Anna Gavalda

Den här boken fick jag av min bokvän i det sista pocket och prasselpaketet. Än en gång har hon lyckats pricka in en fullträff. Jag har suttit uppkrupen i soffan hela helgen och helt enkelt inte kunnat slita mig från boken. Bebisen har fått klara sig själv på golvet bäst hon har kunnat och sambon har gnällt för att jag har varit osocial.

På baksidan av boken hade en recensent skrivit: "Den här boken hade varit värd en tågbiljett - var som helst, Berlin, Umeå - bara man hade fått sitta ifred i många långa timmar och bara läsa." Det var en klockren sammanfattning av boken. Så kände jag också. Jag har stått och tittat på den här boken flera gånger men aldrig valt den, har varit lite rädd för att den skulle vara tung och djup och tragisk.

Djup var den väl, men inte tung. Den handlar om fyra udda människor som lever i Paris. Av olika anledningar hamnar de alla i en gigantisk våning i Paris och långsamt hittar de alla sig själva tillsammans. De fyra lever tragiska liv i början av boken, men boken känns inte tragisk när man läser den, bara varm och trivsam. Även om boken är tjock så är den riktigt lättläst, det beror på att styckena är korta och det är ovanligt mycket dialog i boken.

Tävling!

Hittade en rolig tävling hos Agata. Man kan vinna en stickbok. Hoppas att jag vinner! Jag som alltid har så stort tålamod med mina stickprojekt hmmmmm.

Fars dag, Memea Molin och en ny overall

Sambon firades på sin första fars dag i morse. Bebisen tog paketet och jag tog bebis, kaffetermos och koppar upp för trappen till sovrummet. Att bära presenten kunde bebisen, men det satt långt inne att överlämna den till far. Till slut hade han lyckats lirka paketet ur bebisens grepp och när hon fick pappret att leka med var allt frid och fröjd. När man är sex månader är presentpapper betydligt roligare än trisslotter och chokladkartong! Sambon gjorde sitt bästa för att verka överraskad och tacksam trots att det är han själv som har betalat paketet, om än indirekt...

Ända sedan min mamma fick veta att hon skulle bli mormor har hon hållit på att sticka en overall till bebisen. Idag överlämnade hon den färdiga overallen! Lite nervös över att bebisen hade hunnit växa ur den var hon, men den passade faktiskt perfekt. Den blir jättebra att ha under uteoverallen när vi är ute och promenerar med barnvagnen i vinter! Bebisen med sina mörka ögon passade perfekt i de klara färgerna i overallen.

Kvällen har bebisen och hennes pappa tillbringat på egen hand, för jag har varit på föreläsning. Det var hundexperten Memea Molin som besökte vår lilla stad och föreläste om hundens språk. Hon var en duktig föreläsare, jag lärde mig en del nya saker, men framför allt fick jag en del av mina egna tankar och teorier bekräftade och en del nya infallsvinklar på olika hundfenomen. Några bekanta träffade jag också. Salen var i princip fullsatt, jag tycker att det är kul att det kommer publik när det anordnas saker i sta´n.

Tidig julstämning i köksfönstret

Huset vid vägens slut av Magnus Nordin

Huset vid vägens slut är en thriller som passar för ungdomar i 12-13-årsåldern skulle jag tro.

Boken handlar om fyra killar som älskar att övernatta i sin koja i skogen och att berätta spökhistorier. En kväll bestämmer de sig för att undersöka en av spökhistorierna närmare och efter det blir inget sig likt igen. Det tar några kapitel innan boken kommer igång och allra läskigast är boken faktiskt under den första tredjedelen. Sedan tappar den farten litegrann och jag tror att om man inte är en särskilt van läsare så kan man nog tappa intresset lite i mitten av boken. Slutet är bra, men det är ingen rafflande slutuppgörelse utan alla trådar knyts ihop ganska stillsamt.

Boken är bra och jag kommer definitivt att läsa fler böcker av honom. Ett julklappstips till ungdomar i "skräckåldern"!

Dataproffs

...Inte. Jag vet inte vad jag har gjort med min dator. När jag skulle skriva om boken i förra inlägget så skulle jag stava kommissarie Stybö rätt, dvs. med norskt ö. Jag ser den symbolen på mitt tangentbord, men vete katten hur man får fram den. Jag försökte alla tänkbara knappkombinationer och hips vips så hade jag trollat bort våra svenska å, ä, och ö och ersatt dem med apostrofer och semikolon. Men inga norska ö:n i sikte. Inte lyckades jag trixa tillbaka vårat svenska alfabete heller... Rätt som det var lyckades jag med mina knapptryckningar ändra bildskärmsinställningarna också, så nu har min bildskärm jättekonstig upplösning.

När jag hade rört till det så mycket så stängde jag helt sonika av datorn, tog en promenad och hoppades att problemet skulle lösa sig av sig själv. Och tro det eller ej, när jag startade datorn igen så hade åtminstone halva problemet löst sig. Tangentbordet var sig likt igen! Däremot ser bildskärmen lika underlig ut fortfarande! Hmmm.

Det som aldrig sker av Anne Holt

Jag lånade Anne Holt på bibblan för någon vecka sedan. Men jag tror att jag vill vänta lite med att läsa fler deckare. Jag blev nämligen illa berörd när jag läste den här boken. Det är absolut inte bokens fel, den är ungefär som deckare brukar vara, ruggiga mord, poliser som drabbas personligen av mördarens framfart och villospår. Nej det som gör mig illa berörd, det är det faktum att verkligheten har överträffat dikten. Jag tänler givetvis på Carolinfallet. Idag har det varit presskonferens igen, och det konstiga med det här fallet är att det bara blir oklarare och oklarare. I de flesta deckarna är upplösningen av gåtan att mördaren hittas, men i Carolinfallet började gåtorna när mördaren (mad stor sannolikhet, han är ju inte dömd än) greps. Hur som helst så kändes det osmakligt att läsa en påhittad mordhistoria när det finns en verklig så nära inpå.

När det gäller "Det som aldrig sker" så handlar den om serie av kändisar som mördas brutalt och skändas symboliskt. Boken har alltså ingen likhet med Carolinfallet på något vis. Inger Johanne vik, som nyss har fått barn tillsammans med kriminalkomissarie Yngvar Stybö (fast norskt ö) kan inte undgå att bli indragen i arbetet med att lösa seriemorden. Det visar sig att hon också har personligt intresse av att lösa morden.

Jag tycker att detta är en helt ok deckare. Den sticker inte ut från mängden, men intrigen hänger ihop och ledtrådarna kommer med jämna mellanrum så att man som läsare alltid vet lite mer än detektiverna. Precis som det ska vara i deckare med andra ord. Men med ett litet plus för slutet. Sista meningarna i boken lämnar en liten kall kåre efter sig...

Jag är ingen Anne Holt expert, och jag tror inte att jag har läst så fasligt många av hennes böcker, men jag blev förvånad över att Inger Johanne Vik hade man. Jag har nämligen för mig att hon är lesbisk. Har Anne Holt skrivit någon annan deckarserie med en lesbisk huvudperson eller blandar jag ihop Anne Holt med någon annan författare? Eller har Inger Johanne visat sig vara bisexuell i någon tidigare bok? Finns det någon därute som har koll på hur det hänger ihop?

Paket!

I brevlådan idag låg ett absolut fullproppat grönt paket från min hemliga bokvän. Bilden blev inte så bra, men det innehöll en chokladkaka med fransk choklad, en påse Gott och blandat (nästan slut redan nu) och boken "Tillsammans är man mindre ensam". Som tur är har jag inte hunnit läsa den, även om jag har sneglat på den många gånger. Jag har inte sett filmen heller så det ska bli jättekul att läsa!

Det har verkligen varit jättekul att vara med i det här utbytet. Det här var sista paketet för den här gången och jag kommer faktiskt att sakna både att sätta ihop paket och givetvis att få paket. Att min hemlige bokvän dessutom har lyckats skicka tre böcker som jag inte redan hade läst, gör ju att jag har vidget mina bokvyer. Framför allt den första boken jag fick var kul, den trettonde historien, för jag hade varken hört talas om författaren eller boken innan, och det visade sig vara en riktigt revlig bekantskap. Böckerna i de två senaste paketen var också roliga att få, för både Musselstranden och Tillsammans är man mindre ensam är böcker som jag har haft på min att-läsa-lista, men det har inte blivit av att läsa dem förrän nu...

Tack bokvännen för den här gången och tack En bok om dagen för att du har bemödat dig om att administrera det hela!

Börja om från början, börja om på nytt...

..igen och igen och igen. Men skam den som ger sig. Var ute på en löptur igår kväll. Det är säkert nästan två månader sedan jag sprang senast. Var tvungen att ta det lite lugnt med tränandet när bebisen ammade som mest, jag sprang en 5-km-runda och sedan fick jag äta hela dagen efteråt för att kompensera energiförbrukningen. Allt eftersom har ju bebisen börjat äta mer och mer vanlig mat, men då fick sambon jobb på annan ort i flera veckor, jag kan ju inte lämna bebisen hemma och fara ut och springa. När han fick jobb mer på hemmaplan igen blev jag förkyld och sedan har jag ju ridit en del istället för att springa.

Nu tar jag nya friska tag och försöker komma iform inför längdskidsäsongen, den borde ju börja snart. Förra vintern blev längdskidorna utbytta mot det aningen stabilare färdsättet spark på grund av en stor mage, så nu längtar jag verkligen efter lite is och snö på fjärden och en riktig skidtur. Undrar om hunden börjar bli för gammal för att dra?

Härligt var det hur som helst att springa, men kallt. Det var en underlig känsla att svettas och frysa samtigit. Nästa löptur får jag ta på mig ett lager kläder till!

Här kommer änglarna!

På allmän begäran, här kommer änglarna. Jag hade sett framför mig hur jag skulle dekorera dem översållade med pärlor och silvertråd, men det ligger nog inte för mig. I slutändan blev de så här:

Det var lite svårt att fota så att man ser hur de ser ut, men grundprincipen är en spökform som jag sen har satt vingar och gloria på. Nu återstår bara att göra något vettigt av dem...

Chocolate chip cookies

Kakorna blev inte så snygga, men gruvligt goda. De vita chokladbitarna och mandelbitarna gör kakorna kanongoda.

Receptet blir ca 40 kakor

200 g rumsvarmt smör

knappt 2 dl socker

3 dl havregryn

2 ½ dl vetemjöl

½ dl kakao

½ tsk hjorthornssalt

100 grovhackad vit choklad

ev. 100 g hackad mandel eller nötter

Blanda smör och socker vitt och pösigt. Rör ned övriga ingredienser. Rulla till valnötsstora kulor. Lägg dem med ganska stort mellanrum på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda mitt i ugnen i 200 grader ca 10 min. Låt kakorna svalna på plåten.

Inspiration!

På väg till Hantverksmässa!

Som ni märker så ligger det lågt med pyssel här på sidan för närvarande. Det beror på att mitt evinnerliga sockprojekt, som inte är klart än, har tagit död på all min kreativitet. Men jag tror att den återupplivades idag, jag har nämligen varit på hantverksmässa med mor och far.

Värsta klippet gjorde jag också! Jag sparade över 450 kr! Såg nämligen några underbart söta små tovade änglar på mässan. Det var bara det att de satt fast på en ljuskrona som kostade 550 spänn. Försäljaren tyckte att jag skulle köpa ljuskronan för att få änglarna, men den gick jag inte på... Ljuskronan var nämligen inte särskilt fin. Men, några montrar längre fram på mässan sålde de materialkit till diverse pyssel. Så även ull för tovning och filtnålar. Det kostade sammanlagt 85 spänn. Så nu ska här nålfiltas änglar!! Inte för att jag någonsin har nålfiltat tidigare, bara sett alster på jobbets änglakväll förra vintern. Men jag har redan nästan gjort en ängel klar, den ska bara dekoreras med lite pärlor, silvertråd och annat bjäfs så är den klar!

Årets första julklapp blev också inhandlad, vad det är ska jag inte avslöja här, så nu får alla svägerskor och annan släkt vara nyfikna :-)

En tjuvtitt i min påse på väg hem från Hantverksmäsan! Det vita är ull, i den lilla påsen ligger nålarna och i det bruna kuvertet ligger JULKLAPPEN!

Serien om Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith

Jag har inte haft någon direkt läsinspiration de senaste veckorna. Håller på med flera olika böcker, men ingen som riktigt lockade. Då gick jag till bibblan och snubblade över Damernas detektivbyrå. Jag har läst de flesta böckerna i serien, men jag vet inte om jag har läst alla, och inte om jag har läst dem i rätt ordning, men det gör inget. Har man bara läst den första så har man koll på de viktigaste bitarna för att kunna hänga med i de andra även om det går ett bra tag mellan dem.

Jag tycker att det är just så man ska läsa de här böckerna. Det är inte särskilt stor variation på dem, det är ungefär samma sorts problem som ska lösas i alla och det går till på ungefär samma sätt. Så om jag skulle sträckläsa hela serien på en gång skulle jag bli less. Men som feelgood, när man inte vill ha något tungt eller djuplodande så är de helt underbara. Bara för att de är lättlästa och trivsamma så tycker inte jag att de är ytliga. Jag får väldigt många tankar när jag läser dessa böcker. Genom att förlägga handlingen i en helt annan kultur, som vi västerlänningar inte känner till så mycket om, så kan vi få syn på olika saker i vår egen kultur.

Damernas detektivbyrå är böcker som får mig att vilja skaffa en bok att skriva citat i, Mma Ramotswe är helt enkelt en kvinna med många kloka tankar och en stor portion sunt "bondförnuft". Jag ska ge några exempel på härliga citat ur den senaste som jag har läst, Den gode maken på Zebra drive: "Mma Ramotswe tog en tugga potatismos. Det smakade en aning bittert i munnen, men sådan var ibland också sanningen." Eller det här: "De flesta hustrur hoppades tillgivet att deras män drömde om dem, men det gjorde de inte. Det verkade som om män drömde om bilar."

Samtidigt som många av Mma Ramotswes tankar är allmänmänskliga så får man ändå en inblick av hur det är att leva i ett fattigt land, men inte på ett beklagande sätt, utan mer som en självklarhet. Det finns ju ett talesätt att det som räknas inte är hur man har det utan hur man tar det och det är nästan kärnan av de här böckerna. Man får till exempel veta att många av Gabarones invånare har sina rötter i små byar, hur de har fått kämpa för att skaffa ett jobb och hur de får svälta själva för att kunna skicka sin lön till sina ännu fattigare släktingar. Även Aidsproblematiken nämns och problemen med föräldralösa barn, men i böckerna betraktas inte detta som problem utan mer som livets realiteter.

Om det finns någon som inte redan har läst Damernas detektivbyrå så måste ni göra det, det är helt enkelt jättetrevliga böcker som gör en glad till sinnet!!

Böckerna om Damernas detektivbyrå är följande ( i rätt ordning): Damernas detektivbyrå, Giraffens tårar, Vackra flickors lott, Kalaharis skrivmaskinsskola för män, Livets skafferi, I muntra damers sällskap, Lycka och ett par blå skor, Den gode maken på Zebra drive. En nionde är på gång, den kommer att heta Miraklet på Speedy motors.